"Förlossningen"

Min 2:a "Förlossning"

Torsdagen den 28 Mars.
Jag kommer inte riktigt ihåg men jag vaknade kl 4-5 och hade asa ont i övre delen av magen. Svårt att andas och det strålade ut till ryggen. Gjorde ont när jag tryckte på magen också.
Spydde några gånger och gick på toa. Sen gick det över en stund. Först trodde jag att det var värkarna som satt igång men nä detta kändes annorlunda. Detta var inte värkar! Fick ont igen efter en timme, spydde, men det slutade inte göra ont. Jag hade en tid hos min BM kl 10 annars hade jag ringt för kontroll för något var ju fel det kände jag. Lämnade av Neo hos sin Gammel Mormor och körde till Bm mottagningen.
Allt såg bra ut där, men hade en aning högt blodtryck men inget dom noterade. Men hon var bekymrad över magen och sa att jag skulle ring förlossningen om det blev värre eller inte försvann under dagen.

Åkte hem hämtade Neo, magontet satt kvar. Och kl halv tre så blev det värre. Ringde förlossningen och fick åka in. Neo fick passas av G-Mormor igen.
När vi satt i bilen på väg in så fick jag mera ont i magen, och fick även små små värkar. Spyfärdig!
Kändes som en evighet innan vi kom fram.
Fick komma in på ett förlossningsrum, och blev kopplad till ett Ctg i en knapp timma.
Bebisens hjärtljud lät bra hela tiden tack och lov. Men mitt blodtryck blev högre.
Fick gå in och lämna urinprov som det var protein i. Och då tänkte jag. Jaha, havandeskapsförgiftning igen då.....
Blev flyttat till ett eget rum sen och dom ville ha mej kvar över natten. Marcus körde hem. Jag låg själv och mådde sämre och sämre. Tog massa blodprov som visade höga levervärden. Åkte ner på ultraljud och såg att jag hade massa stenar i gallan. Men inga som fastnat eller så, så dom trodde inte det berodde på gallan.
Upp på rummet igen. Mer blodprov. Spydde en massa. Fick huvudvärk. Kände mej som piss!
Kl 11 kom dom in igen och sa att jag skulle ringa Marcus för nu skulle det bli Kejsarsnitt eftersom jag va så dålig så dom vågade inte vänta på att mina pyttevärkar skulle bli starkare. Och öppnat mej hade jag inte gjort heller. Jag va cool och sa bara jaja okey. Men fattade nog ingenting just då. Ringde Marcus och stackars Mormor fick upp på natten och köra till oss igen. Medalj till henne!!!

Kördes ner till operationsrummet, fortfarande cool. Pratade med Narkosläkarn. Fick lägga mej i världens hårdaste säng, med foglossning och ryggont så jag trodde jag skulle dö!!!! Sen skulle han lägga ryggbedövningen och då kom allt till mej! Shit, vad händer???? Började skaka som ett asplöv! Blev plötsligt allvarlig till tusen skrattade inte ens åt skämten dom kom med så dom slutade med det hehe. Pinsamt!
Han fick lägga nålen 2 gånger för den tog fel första. Och det gjorde ont kan jag ju säga, FY FARAO!
Men sen började det häftiga. När benen och höften domnade av. Kändes som tusen nålar. Och så skönt när foglossnings smärtan försvann. Benen slutade skaka så nu började armarna skaka istället och jag hacka tänder. Jag va SKIT rädd. En sköterska höll mej i handen hela tiden och NarkosMannen. Kände mej som ett litet barn men det va skönt att känna sej liten. Underbara människor som va med mej under operationen.
Marcus hann aldrig in, tyvärr.
Sen började dom skära sönder mej. Det kändes ingenting, bara som tryck. Skakade ännu mer nu, nu va det läskigt! Va tyst som en mus hela tiden. Sen kände jag världens tryck över hela magen och då va bebisen ute. kl 00:41. Skrek lite, sen tog dom iväg honom. Fick se en skymt av han innan han försvann. Han hade svalt mycket fostervatten så hade svårt att andas. Och jag blev förvirrad. Kom 2 tårar, och inte tusen som när jag födde ut Neo. Allt kändes konstigt.
Dom sydde ihop mej. Sen kom Bebisen in och jag fick lukta och se honom en pytte liten stund innan jag va tvungen att spy. Skit med tänkte jag. Sen tog dom bort han igen. Marcus satt i ett annat rum och dom skulle ge bebisen till honom. Jag fick in på uppvaket, för dom hade inte plats för mej där uppe på Förlossningen ännu. Så där fick jag ligga i 2 timmar innan jag fick träffa bebisen igen. Massa morfin så jag blev snurrig.
Kom tillslut till Marcus och Bebis, men kunde inte hålla i honom för benen va domnade fortfarande och jag spydde och hade ont. Kommer inte ihåg så mycket mer sen föränns på morgonen.
Benen började väll fungera efter 7 timmar tror jag, är inte säker på tiden.
På kvällen åkte Marcus hem igen. Och sen låg jag på BB i 4 dagar och fick ta prover och sprutor. Och fick sen komma hem på måndagen.

Jag säger detta, all ära med att slippa ha värkar och krysta ut en Bebis. Men kejsarsnitt är inget jag vill göra om. Psyket blir det kaos med, allt blir kaos. 4 dagar på BB denna gången kändes som ett år.
Men nu är jag hemma och det går framåt.
Mina händer och fötter har svullnat av. Och 12 kg är borta från mej redan. Massa fostervatten hade jag sa dom.

Nu skall jag vila lite när barnen sover.


Pusshej!