Nerspytt hus...

Nu sover Bebisarna i varsin hörna av soffan. Marcus hugger ved hos sin Pappa så jag har fullt upp här hemma med Neo, soffan är nerspydd, mattan är nerspydd, filtarna och handukarna är nerspydda. 1000 blöjor har jag bytt på 3 timmar känns det som. Usch och ingen mat får han i sej det bara kommer upp igen. Som tur är så får han i sej vätska iallafall. Måtte han bli frisk snart! Han är väll smal så det räcker! Känns redan som att han väger mindre fast det är nog bara som jag tycker. Hoppas jag! Springer och tvättar händerna för jämnan och är livrädd att Linus skall bli smittad........ dom har ju inget immunförsvar när dom är så små. Ja vi får väll se blir han sjuk så får jag tänka på det då. Än så länge är han frisk.

Igår natt/dag låg jag med Gallstensanfall i 12 timmar...... tog min nya medicin "spasmofen" och ja den hjälpte mot smärtan lite så jag slapp springa runt av smärta utan kunde ligga ner iallafall. Men fy va dålig jag blev av den. Låg och spydde hela dagen med hjärtklappning och nästan andnöd?? Skitmedicin! Anfallen gick över kl 14:00 ungefär men medicinen gjorde så jag mådde pyton i 6 timmar till. Så nästa gång jag får ett anfall nu så skiter jag i medicinen och åker in istället. Så får dom operera mej om jag så skall skrika och Ljuga hur ont jag har!!! För jag måste ju ändå kunna ta hand om mina pojkar.............
På torsdag skall jag iallafall till doktorn för att sedan få en tid för operationen. Äntligen! Men fick avboka min efterkontroll hos barnmorskan samma dag. Och får inte en ny tid föräns den 13 juni...... doh! Vill ju veta om jag kan börja göra magövningar nu eller hur länge till jag måste vänta?

Nä nu skall jag passa på att ta disken och lite så.

Tjingeling!!!

But you’re just a boy.........

Vi är med i tidningen idag med denna bilden, Linus är Arg haha! :)


Och Idag har vi vatt och vägt Linus. Han väger redan 4 kg! :) Han går upp i vikt som ett skott! Hoppas det håller i sej så vi slipper tjatet om vikten som vi hade med Neo. Skall dit den 3 igen och väga. Och då skall också Neo gå på kontroll och då blir det troligtvis spruta också. Usch!!!!!! Dessa sprutor på bebisar är inte humant! Och nu när han är äldre är det nästan ännu värre......eller nej det är lika illa!!!! Tur att dom glömmer det lika snabbt. Neo har varit jätte konstig denna veckan, han har börjat trotsa och testa oss till tusen. Rör allt och gör allt han inte får, sen redit stirrar han in i ögonen på oss samtidigt som han gör bus. Och jag börjar ju skratta för att han ser så rolig ut dumma mej och då blir det ju plötsligt ännu roligare....... men det går ju över som allt annat. På mornarna är Neo hur gullig som helst. Han vaknar tittar upp, sen ser han mej och säger, HEEEEEEJ! sen kryper han mellan mej och marcus och myser ner sej hur mysigt som helst. Sen ser han Linus och säger Bebi och det stora HEEEEEEJ! Haha underbara fina unge!

Inatt var det hemskt, vaknade kl 1 och fick världens Gallaanfall. Gick ner och duschade i tron på att det skulle släppa. Men icke! Satt mej i soffan i 1 timme. Duschade igen för att dämpa smärtan. Funkade inte heller. Satt mej i soffan igen och gungade av smärta. Duschade igen efter 1 timme. Förbannelse, det släppte inte då heller. Blev värre och det blev soffan igen. Tillslut var jag tvungen att gå runt i rummet hela tiden av smärtan. Kl 4 fick jag gå och spy. då avtog det lite grann. Sen satt jag i soffan till kl 6 på morgonen. Gick upp till Marcus och sa att nu kör jag in, jag pallade inte mer MEN jag hade kört in tidigare OM Marcus inte hade sovit så hårt så man kan lita på att han vaknar när barnen gråter/skriker men det gör han inte fick upp och slå till honom flera gånger när Linus skrek. MÄN SUGER PÅ ATT PASSA BEBISAR!!!  Aja jag Körde in min idiot, och satt mej i väntrummet och DÅ ploppade det och smärtan försvann.......... WTF!!!! Men fick ta prover och så iallafall, sköterskan tyckte synd om mej som kört så långt, tack snälla Kvinna. Kissade och Mitt pink var Orange?? Hon frågade om jag hade urinvägsinfektion....men det var inget jag visste om. Sen skulle dom sticka mej men ingen lyckades........ så blev inget blodprov lämnat. Läkarn kom in och tryckte lite på magen. Och sa att hade jag haft ont nu så hade dom opererat bort gallan på mej............ TYPISKT!! Men dom ville helst vänta för att jag nyss har snittats. Så fick med mej starka värktabletter sen fick jag köra hem. Hade jag kört 2 timmar innan så hade jag blivit av med min CP galla! Besviken.............
Jaja jag är van, men det är förbannat svårt att veta om man skall åka in eller inte, för det kan ju gå över när som.  Men nu väntar jag bara på en operation. Men det kan bli segt. Men huvudsaken är att det blir av.

Nu skall jag vila lite i soffan, mina krafter är slut.

Kram På Er!

If I were a boy 
I swear I’d be a better man.

Första tiden hemma...

Snart är Linus 1 månad!! EN MÅNAD! Det är helt sjukt vad tiden går snabbt. Och han växer och går faktiskt upp i vikt som han ska. Bvc klagar inte den här gången, ja inte ännu iallafall!
Dom 2 första veckorna hemma var faktiskt skitjobbiga. Ja först var det jobbigt med att Neo inte ville va hos mej och bara skrek när vi var i samma rum. Fast det gick över på 2 dagar som tur va. Men det e klart, jag svek ju honom. Jag bara försvann ju. Hans trygghet och tröst, tjoff försvann. Vem skulle inte bli ledsen och sur då??? Ja men det va redit jobbigt iallafall. Där stog jag, nysnittad, utan värktabletter hem. Amningen som krånglade, en ny liten bebis, massa hormoner och en liten Neo som jag döds längtat efter som verkade livrädd för mej. Ja det blev massa tårar för min del. Fruktansvärt jobbigt ni förstår inte. Och utan värktabletter så slutade jag amma helt och ger nu flaska vilket jag inte ångrar en sekund. Jag mådde 1000 gånger bättre efter det beslutet. Pumpade dock i några dagar efter det i risk för mjölkstockning annars.
Och efter några dagar fick jag det första Gallstensanfallet. Och sen 10 till efter det. Men nu skall jag säkerligen få en operation snart, hoppas jag så jag vägar äta igen.... annat än nudlar.....
Och SEN "knack knack" skall väll ändå mina förbannade kropps bekymmer va över!? Inte nyttigt att va Gravid för min del haha!
Linus fick Kolik i början men semper droppar gjorde susen, TACK OCH LOV! Så nu är han nöjd, för det mesta. Men skrik får man ju alltid räkna med.

Och nej allt är inte negativt! Nu mår jag mycket bättre. Jag Älskar mina Söner så himla mycket! Dom är det bästa som hänt mej. Och All Kärlek till Marcus som är ett sånt otroligt fint stöd. Ja han kan när det verkligen behövs! Så nu väntar vi bara på att han skall få jobb och jag skall få min operation. Sen är allt frid och fröjd.

Neo Älskar sin lillebror och blir alldeles till sej när han är nära. Det blir först, skratt sen klappa fint och sen ett litet nyp. Ja vad skall han göra, Linus bara ligger ju där, haha tråkiga bebis tycker Neo! 
Rutiner börjar vi väll hm ja få lite grann. Lunus sover rätt bra på nätterna fast inatt låg han och fes, morrade och rörde sej hela tiden. Så jag låg vaken det mesta av natten. Men lyckades somna med Neo vid middagen.
Imorgon hoppas jag på fint väder så vi kan komma ut igen. Idag och igår va så blåsigt så vågar inte ut med den minsta. Och affärer och folkmassor blir det inte på ett tag. Jag är larvigt rädd för rs-viruset!

Nä nu blir det Soffmys med Pojkarna! Eller nu såg jag att klockan är ju för sjutton 21:00!!!! Vad tar tiden vägen, nu blir det strax sängen istället! Tidiga sängtider och tidiga mornar hör till småbarnslivet!

Godnatt med er!

"Förlossningen"

Min 2:a "Förlossning"

Torsdagen den 28 Mars.
Jag kommer inte riktigt ihåg men jag vaknade kl 4-5 och hade asa ont i övre delen av magen. Svårt att andas och det strålade ut till ryggen. Gjorde ont när jag tryckte på magen också.
Spydde några gånger och gick på toa. Sen gick det över en stund. Först trodde jag att det var värkarna som satt igång men nä detta kändes annorlunda. Detta var inte värkar! Fick ont igen efter en timme, spydde, men det slutade inte göra ont. Jag hade en tid hos min BM kl 10 annars hade jag ringt för kontroll för något var ju fel det kände jag. Lämnade av Neo hos sin Gammel Mormor och körde till Bm mottagningen.
Allt såg bra ut där, men hade en aning högt blodtryck men inget dom noterade. Men hon var bekymrad över magen och sa att jag skulle ring förlossningen om det blev värre eller inte försvann under dagen.

Åkte hem hämtade Neo, magontet satt kvar. Och kl halv tre så blev det värre. Ringde förlossningen och fick åka in. Neo fick passas av G-Mormor igen.
När vi satt i bilen på väg in så fick jag mera ont i magen, och fick även små små värkar. Spyfärdig!
Kändes som en evighet innan vi kom fram.
Fick komma in på ett förlossningsrum, och blev kopplad till ett Ctg i en knapp timma.
Bebisens hjärtljud lät bra hela tiden tack och lov. Men mitt blodtryck blev högre.
Fick gå in och lämna urinprov som det var protein i. Och då tänkte jag. Jaha, havandeskapsförgiftning igen då.....
Blev flyttat till ett eget rum sen och dom ville ha mej kvar över natten. Marcus körde hem. Jag låg själv och mådde sämre och sämre. Tog massa blodprov som visade höga levervärden. Åkte ner på ultraljud och såg att jag hade massa stenar i gallan. Men inga som fastnat eller så, så dom trodde inte det berodde på gallan.
Upp på rummet igen. Mer blodprov. Spydde en massa. Fick huvudvärk. Kände mej som piss!
Kl 11 kom dom in igen och sa att jag skulle ringa Marcus för nu skulle det bli Kejsarsnitt eftersom jag va så dålig så dom vågade inte vänta på att mina pyttevärkar skulle bli starkare. Och öppnat mej hade jag inte gjort heller. Jag va cool och sa bara jaja okey. Men fattade nog ingenting just då. Ringde Marcus och stackars Mormor fick upp på natten och köra till oss igen. Medalj till henne!!!

Kördes ner till operationsrummet, fortfarande cool. Pratade med Narkosläkarn. Fick lägga mej i världens hårdaste säng, med foglossning och ryggont så jag trodde jag skulle dö!!!! Sen skulle han lägga ryggbedövningen och då kom allt till mej! Shit, vad händer???? Började skaka som ett asplöv! Blev plötsligt allvarlig till tusen skrattade inte ens åt skämten dom kom med så dom slutade med det hehe. Pinsamt!
Han fick lägga nålen 2 gånger för den tog fel första. Och det gjorde ont kan jag ju säga, FY FARAO!
Men sen började det häftiga. När benen och höften domnade av. Kändes som tusen nålar. Och så skönt när foglossnings smärtan försvann. Benen slutade skaka så nu började armarna skaka istället och jag hacka tänder. Jag va SKIT rädd. En sköterska höll mej i handen hela tiden och NarkosMannen. Kände mej som ett litet barn men det va skönt att känna sej liten. Underbara människor som va med mej under operationen.
Marcus hann aldrig in, tyvärr.
Sen började dom skära sönder mej. Det kändes ingenting, bara som tryck. Skakade ännu mer nu, nu va det läskigt! Va tyst som en mus hela tiden. Sen kände jag världens tryck över hela magen och då va bebisen ute. kl 00:41. Skrek lite, sen tog dom iväg honom. Fick se en skymt av han innan han försvann. Han hade svalt mycket fostervatten så hade svårt att andas. Och jag blev förvirrad. Kom 2 tårar, och inte tusen som när jag födde ut Neo. Allt kändes konstigt.
Dom sydde ihop mej. Sen kom Bebisen in och jag fick lukta och se honom en pytte liten stund innan jag va tvungen att spy. Skit med tänkte jag. Sen tog dom bort han igen. Marcus satt i ett annat rum och dom skulle ge bebisen till honom. Jag fick in på uppvaket, för dom hade inte plats för mej där uppe på Förlossningen ännu. Så där fick jag ligga i 2 timmar innan jag fick träffa bebisen igen. Massa morfin så jag blev snurrig.
Kom tillslut till Marcus och Bebis, men kunde inte hålla i honom för benen va domnade fortfarande och jag spydde och hade ont. Kommer inte ihåg så mycket mer sen föränns på morgonen.
Benen började väll fungera efter 7 timmar tror jag, är inte säker på tiden.
På kvällen åkte Marcus hem igen. Och sen låg jag på BB i 4 dagar och fick ta prover och sprutor. Och fick sen komma hem på måndagen.

Jag säger detta, all ära med att slippa ha värkar och krysta ut en Bebis. Men kejsarsnitt är inget jag vill göra om. Psyket blir det kaos med, allt blir kaos. 4 dagar på BB denna gången kändes som ett år.
Men nu är jag hemma och det går framåt.
Mina händer och fötter har svullnat av. Och 12 kg är borta från mej redan. Massa fostervatten hade jag sa dom.

Nu skall jag vila lite när barnen sover.


Pusshej!